Mina målningar föreställer ingenting.  Jag betonar färg, form och yta framför innehåll. Ändå är de fulla av bilder, människor, upplevelser, drömmar. Allt jag sett, gjort, hoppats på, tänkt, känt och upplevt. Målningen finns där för att skapa associationer och ge en känslomässig upplevelse. Du behöver inte veta vad den betyder för att uppskatta den.

Min arbetsprocess är intuitiv. Den kan börja med färgen på en sten jag hittat, eller spåret efter ett klistermärke på en lyktstolpe. Men det kan lika gärna vara en idé om ett format, en yta eller en känsla som jag försöker hitta genom att skissa och blanda färg. Varje fläck och märke på duken är resultatet av beslut som tas intuitivt, då känslor övervinner intellekt och det spontana överträffar det kritiska.



 





När jag väl börjat att arbeta får målningen och arbetsprocessen leda mig vidare. Vad ska behållas, vad ska målas över och hur ska det målas över? När en målar över och målar över igen dämpas det första spontana uttrycket. Men det finns fortfarande där. Det har utvecklats till något annat. Alla beslut jag tar, spontana eller efter noggrant övervägande handlar om det visuella, hur målningen ser ut.


Arbetet sker i dialog med målningen. När jag inte är nöjd med så tvingar den mig att göra något annat. Slutligen avstannar konversationen. Målningen svarar inte längre och samtalet har upphört.